Att komma hem
Lukas 15:11-32
Den förlorade sonen
"En man hade två söner. Den yngste sa till sin far: 'Jag vill ha min del
av arvet nu, istället för att vänta tills du dör.'
Då gick fadern med på att dela sin egendom mellan sönerna.
Några dagar senare gav sig den yngre sonen iväg
till ett främmande land.
Där levde han livets glada dagar och gjorde slut på alla sina pengar.
En svår hungersnöd drabbade landet
och han började lida nöd.
I sin förtvivlan bad han då en lantbrukare att anställa honom
att vakta hans svin.
Men så småningom blev han så hungrig,
att han t.o.m. skulle ha kunnat äta svinens mat,
men ingen gav honom något.
När han till sist tog sitt förnuft till fånga sa han till sig själv:
'Hemma har till och med de anställda
vad de behöver och mer där till,
och här går jag och håller på att dö av hunger!
Jag går hem till min far och säger:
'Far, jag har syndat mot både Gud och dig,
Och jag är inte längre värd att kallas din son.
Men var snäll och låt mig arbeta som en av dina tjänare.'
Han återvände alltså hem till sin far.
Medan han fortfarande var långt borta såg hans far honom
och fylldes av kärlek och medkänsla.
Han sprang emot sin son och
kramade om honom och kysste honom.
Sonen utbrast: 'Far. Jag har syndat mot Gud och mot dig
och är inte längre värd att kallas din son.'
Men hans far sa till tjärnarna: 'Skynda er! Ta fram den bästa
högtidsdräkten i huset och sätt på honom den. Och en ring med juveler och ett par skor!
Och slakta gödkalven som vi har.
Vi måste fira det här.
För min son var död, men han har återvänt till livet.
Han var förlorad, men är återfunnen.'
Och så började festen.
Livet, livet blev inte som vi förväntade oss.
Ena dagen känner vi att vi har "koll" på allt,
vi är starka, vi är friska,
har arbete, ekonomisk trygghet, livs partner/ familj,
känslan av ett tryggt liv och tron på oss själva.
Men där finns något i mitt liv som fattas,
som känns otillfredställt..
jag jagar.. söker.. känner oro..
Vi vaknar upp över att allt kan jag inte kontrollera,
allt blir inte som jag vill eller tänkt mig,
livet börjar gunga..
Eller, jag börjar få insikt över min egen identitet,
vad jag blivit för någon människa,
vad jag gjort för fel och sårat människor i min framfart..
Mitt liv håller på att luckras upp,
fasaden rämnar, vad galet allt blev..
Kan Ni tänka er in i liknelsen på "den förlorade sonen".
Alla blev till av Gud, vi är Hans barn, söner och döttrar.
Vi kämpar för att frigöra oss och
leva våra liv "som vi vill"..
och vad fel det blev..
Men visst är det härligt, helt underbart
att få vetskapen om att det finns en Fader,
som väntar på oss där hemma i stugan och värmen, som bara väntar på att vi skall
komma hem igen.
När Han ser oss genom stugfönstret
ropar han till de andra i stugan:
'Skynda er att ta fram det bästa av allt vi har hemma
•- mitt barn kommer, mitt barn kommer hem!'
Han springer oss till mötes ute på gårdsbacken.
Ögonen strålar av kärlek och värme, tårar rullar nedför hans kinder
men hela hans ansikte skiner upp i ett stort varmt leénde.
Hela hans famn öppnas
och du har bara att gå nära och omslutas av hans armar i en stor varm kram.
Du känner värmen, mjukheten
och hans kärleksfyllda röst säger:
'VÄLKOMMEN HEM'
Det är så gott att veta och förstå
att det spelar ingen roll hur vårat liv blev
pga. mig själv eller pga. någon annan.
Jag kan när som helst ta beslutet, idag vänder jag om,
idag går jag hem till min Fader, startar ett nytt liv..
Om han vill ha dig- vá så säker!
Han möter dig med öppna famnen och vill ge dig allt gott han någonsin kan,
-han står där och väntar på dig!
Redan här och nu
kan du sluta dina ögon och tala till Honom.
Berätta hur du känner det ifrån djupet av dig själv
och att du vill komma hem till hans famn.
Ta kontakt med en kyrka eller en kristen människa
så att du får gemenskap och stöd
på resten av din livsvandring..
Gud har så mycket kärlek och gott att ge dig.
Han vill att du skall ha ett bra liv, att du skall känna dig älskad och trygg.
Guds välsignelse till dig / Kate :))