Bed och ni ska få
Jesus säger : - Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig.
När jag började bejaka min längtan, att vilja tro och bad i mina böner om mer tro, stark tro och "ta bort" min otro (svårheten i att verkligen tro). Efter hand växer tron, saker inträffar som verkligen vill peka på och visa mej ; att om du bara tror...
Gud är så stor, han har inte bara omsorg om oss utan han vill gott till våra barn oxå.
Min yngsta son bor i Oslo och har bytt från ett jobb till ett annant och det blev flera veckor utan lön. Jag lånade honom till hyran och nån annan räkning, upplyste honom om att vara försiktig med pengarna för nu var även mina resurser tömda.
Det flöt på ettpar veckor och för ca. tre veckor sedan ringde han och var "eld och lågor".
Mamma, har du satt in pengar på mitt konto?
Nej, hur så?
Så berättar han att pengarna varit slut ett tag och han bara hade ätit spagetti och ketchupe, ketchupe och spagetti i många dagar. Kroppen skrek efter nånting mer.
Han är normalt noga med maten och äter bra uppbyggande kost (han tränar en del)
Du förstår mamma sa han, att jag var så desperat efter mat att jag gick till bankens kontoautomat- fast jag vet att det bara finns 46kr. kvar, men jag var bara tvungen att titta efter.
Kontot visade två hundra kronor - skrek han rakt ut.
Han plockade ut pengarna och sprang iväg och köpte sig en kasse med mat, sen ringde han mig på väg hem och skulle tacka för pengarna.
Igår berättade han att det blivit en felinsättning så de tvåhundra drogs tillbaka när han fick in lite pengar på kontot.
Men, i alla fall så klarade han mathållningen, tills jag kunde åka över till honom några dagar senar när jag var ledig.
Jag hade inga pengar att avvara men i frysen fanns det kyckling, köttfärs och cournbitar och i skafferiet hade jag ris och bulgur, konservburkar etc. som jag tänkte bistå med.
Kvällen innan jag ska resa till Oslo talar jag i telefon med en vännina ifrån min församling. Hon vill att jag ska följa henne till mataffären innan jag åker, för hon vill skicka med något till Simon.
På morgonen hämtar jag henne och hon köper mat, mat, mat. Juicer, frukter, grönsaker, potatis, strips, pizzor, bröd...
En hel shopping vagn full av alla tänkbara och ätbara produkter.....
Det som gör mig så rörd ända in i djupet av mitt hjärta- är att jag vet att hon egentligen inte har pengar att dela med sig av, ändå så gör hon det...
Av det hon hade gav hon Simon hälften!!
När jag kommer till Oslo med gåvorna, så gissa om han blev tagen av hennes omtanke!
Hela hans kylskåp, frys och skafferi blev fyllt- så inte undra på att min tro växer.
En av de mest själsliga smärtor en förälder känner, är när deras barn far illa. Så jag kan bara tacka Fadern för hans omsorger över mina barn.
Bed så ska du få..
I onsdags var jag till min vännina sso. och då känner jag starkt inom mig att jag behöver ge något till henne. Naturligt så känner jag en tacksamhetskuld till henne över hennes givmild het och öppna hjärta över min son.
Hon har en liten dotter på ett år, ensamstående och söker uppehållstillstånd här. Längtan blev så stark inom mig och jag försökte tänka ut någonting som de kan vara i behov av och som jag har resurser till.
Vintern här här och kylan med den- orden varmt, värmande bara ljöd inom mej.
När jag ska hem går jag in till barnklädes butiken och kollar priserna på barnoveraller, mer än 800 kronor!!
Det chockerar mej, min yngste är 21-år så det är många år sedan jag handlade vinterkläder åt barn..
För min ekonomi var det inte att tänka på jusst nu, hade fått en liten lön plus att mina besparingar gått till Simons utgifter.
På kvällen när jag åker till jobbet som tar ca. 25min, så kommer denna starka känsla i mig igen- jag behöver ge något till min vän.
Känslan blir så intensiv, varmt, värmande, vinter, kallt.. det susar i huvudet och värker i mitt bröst.
Känslan av att det är bråttom kommer till mig. Vad kan JAG göra? Jag har inga resurser. Min förtvivlan är stark.
Jag börjar be till Fader, Sonen och Den Helige Ande ; Fader,Fader om jag bara hade resurser men du vet min situation. Jag talar till Gud och funderar på om jag kan ta upp saken på måndag i församlingens kvinnogrupp om en ev. insamling- eller är det för närgånget?
Fader, om det är så som jag känner- då får DU visa väg i detta. Jag bara lägger hela ärendet till Gud- vad kan JAG GÖRA??
På torsdag kväll ett tag innan jag skall åka till jobbet, ringer en medsyster från församlingens måndags grupp. Hon vill ge mig något och vill att jag skall stanna till hos henne på väg till jobbet.
Jag blir glad och min nyfikenhet börjar sättas i spinn. Har hon bakat något eller vill hon skicka med lite "natt mat"??
När jag sedan stannar vid henne och hon kommer mig till mötes, lämnar hon över ett kuvärt.
Jag har aldrig personligen fått ta emot något -men jag har hört talas om dem och sett skymten av dem. ;o)
De brukar innehålla en slant visste jag, så jag skojar lite och frågar om hon vunnit på lotto. Det var för att dölja min generande känsla, jag är inte van att få och inte van att ta emot..
Jag blir alldeles varm inom mig, först denna upplevelsen att någon utomstående handlar mat till min son- och nu detta!
Jag kramar om henne och talar om att detta ska jag sända till Simon i Oslo.
På min fortsatta resa till jobbet, kan jag inte annat än TACKA FADERN FÖR ALLT. Jag sjunger lovsånger och mitt hjärta prisar Gud allt det kan.
Väl framkommen och inomhus, öppnar jag kuvärtet och där ligger 830 kronor!!
Det är knappt jag tror mina ögon, jag räknar igen-830 kronor.
Inte en enda människa visste om mina tankar, mina böner mitt samtal med Gud, och här 830 kronor.
TACK FADER, TACK FADER, DU ÄR SÅ STOR, DU ÄR SÅ GOD, DET FINNS INTE ORD FÖR MIN TACKSAMHET.
TACK FADER FÖR DIN OMSORG OCH FÖR DIN KÄRLEK.
TACK FADER FÖR ATT DU OMSLUTER DEJ OM OSS PÅ ALLA SIDOR.
TACK FADER FÖR ATT VI FÅR KOMMA TILL DEJ OCH VI FÅR VÅRA BÖNER HÖRTA-TACK!
Igår fredag fick jag gå till min vän och med glädje i bröstet överlämna kuvärtet till henne.
Hon blev så rörd att hon grät, föll på knä vid soffan och bara tackade och tackade Gud för allt.
GUD vet, varför hon skulle ha detta kuvärt...
O, vad jag längtar och önskar att människor ska kunna ta till sig av vad GUD egentligen ÄR och GÖR för oss.
Att vi ska våga ta till oss och börja tro och be.
Be och tala med Gud om allt som trycker ner dig, sorger, sjukdommar, ekonomin, oroligheter. Tala om dina känslor, besvikelser,agressioner,förtvivlan, oron etc. etc.
Och inte att förglömma TACKA HERREN för allt. Tacka för framgång, tacka för familjen, tacka för barnen,tacka för hälsan, tacka för arbetet, tacka för inkomsten, tacka för allt jag kan handla till mitt hem, tacka för bilen, tacka för maten,tacka för dagen att jag inte råkat illa ut, ja det finns hur mycket som helst att tacka för. :o)
Gud välsigne dej!
Kate
När jag började bejaka min längtan, att vilja tro och bad i mina böner om mer tro, stark tro och "ta bort" min otro (svårheten i att verkligen tro). Efter hand växer tron, saker inträffar som verkligen vill peka på och visa mej ; att om du bara tror...
Gud är så stor, han har inte bara omsorg om oss utan han vill gott till våra barn oxå.
Min yngsta son bor i Oslo och har bytt från ett jobb till ett annant och det blev flera veckor utan lön. Jag lånade honom till hyran och nån annan räkning, upplyste honom om att vara försiktig med pengarna för nu var även mina resurser tömda.
Det flöt på ettpar veckor och för ca. tre veckor sedan ringde han och var "eld och lågor".
Mamma, har du satt in pengar på mitt konto?
Nej, hur så?
Så berättar han att pengarna varit slut ett tag och han bara hade ätit spagetti och ketchupe, ketchupe och spagetti i många dagar. Kroppen skrek efter nånting mer.
Han är normalt noga med maten och äter bra uppbyggande kost (han tränar en del)
Du förstår mamma sa han, att jag var så desperat efter mat att jag gick till bankens kontoautomat- fast jag vet att det bara finns 46kr. kvar, men jag var bara tvungen att titta efter.
Kontot visade två hundra kronor - skrek han rakt ut.
Han plockade ut pengarna och sprang iväg och köpte sig en kasse med mat, sen ringde han mig på väg hem och skulle tacka för pengarna.
Igår berättade han att det blivit en felinsättning så de tvåhundra drogs tillbaka när han fick in lite pengar på kontot.
Men, i alla fall så klarade han mathållningen, tills jag kunde åka över till honom några dagar senar när jag var ledig.
Jag hade inga pengar att avvara men i frysen fanns det kyckling, köttfärs och cournbitar och i skafferiet hade jag ris och bulgur, konservburkar etc. som jag tänkte bistå med.
Kvällen innan jag ska resa till Oslo talar jag i telefon med en vännina ifrån min församling. Hon vill att jag ska följa henne till mataffären innan jag åker, för hon vill skicka med något till Simon.
På morgonen hämtar jag henne och hon köper mat, mat, mat. Juicer, frukter, grönsaker, potatis, strips, pizzor, bröd...
En hel shopping vagn full av alla tänkbara och ätbara produkter.....
Det som gör mig så rörd ända in i djupet av mitt hjärta- är att jag vet att hon egentligen inte har pengar att dela med sig av, ändå så gör hon det...
Av det hon hade gav hon Simon hälften!!
När jag kommer till Oslo med gåvorna, så gissa om han blev tagen av hennes omtanke!
Hela hans kylskåp, frys och skafferi blev fyllt- så inte undra på att min tro växer.
En av de mest själsliga smärtor en förälder känner, är när deras barn far illa. Så jag kan bara tacka Fadern för hans omsorger över mina barn.
Bed så ska du få..
I onsdags var jag till min vännina sso. och då känner jag starkt inom mig att jag behöver ge något till henne. Naturligt så känner jag en tacksamhetskuld till henne över hennes givmild het och öppna hjärta över min son.
Hon har en liten dotter på ett år, ensamstående och söker uppehållstillstånd här. Längtan blev så stark inom mig och jag försökte tänka ut någonting som de kan vara i behov av och som jag har resurser till.
Vintern här här och kylan med den- orden varmt, värmande bara ljöd inom mej.
När jag ska hem går jag in till barnklädes butiken och kollar priserna på barnoveraller, mer än 800 kronor!!
Det chockerar mej, min yngste är 21-år så det är många år sedan jag handlade vinterkläder åt barn..
För min ekonomi var det inte att tänka på jusst nu, hade fått en liten lön plus att mina besparingar gått till Simons utgifter.
På kvällen när jag åker till jobbet som tar ca. 25min, så kommer denna starka känsla i mig igen- jag behöver ge något till min vän.
Känslan blir så intensiv, varmt, värmande, vinter, kallt.. det susar i huvudet och värker i mitt bröst.
Känslan av att det är bråttom kommer till mig. Vad kan JAG göra? Jag har inga resurser. Min förtvivlan är stark.
Jag börjar be till Fader, Sonen och Den Helige Ande ; Fader,Fader om jag bara hade resurser men du vet min situation. Jag talar till Gud och funderar på om jag kan ta upp saken på måndag i församlingens kvinnogrupp om en ev. insamling- eller är det för närgånget?
Fader, om det är så som jag känner- då får DU visa väg i detta. Jag bara lägger hela ärendet till Gud- vad kan JAG GÖRA??
På torsdag kväll ett tag innan jag skall åka till jobbet, ringer en medsyster från församlingens måndags grupp. Hon vill ge mig något och vill att jag skall stanna till hos henne på väg till jobbet.
Jag blir glad och min nyfikenhet börjar sättas i spinn. Har hon bakat något eller vill hon skicka med lite "natt mat"??
När jag sedan stannar vid henne och hon kommer mig till mötes, lämnar hon över ett kuvärt.
Jag har aldrig personligen fått ta emot något -men jag har hört talas om dem och sett skymten av dem. ;o)
De brukar innehålla en slant visste jag, så jag skojar lite och frågar om hon vunnit på lotto. Det var för att dölja min generande känsla, jag är inte van att få och inte van att ta emot..
Jag blir alldeles varm inom mig, först denna upplevelsen att någon utomstående handlar mat till min son- och nu detta!
Jag kramar om henne och talar om att detta ska jag sända till Simon i Oslo.
På min fortsatta resa till jobbet, kan jag inte annat än TACKA FADERN FÖR ALLT. Jag sjunger lovsånger och mitt hjärta prisar Gud allt det kan.
Väl framkommen och inomhus, öppnar jag kuvärtet och där ligger 830 kronor!!
Det är knappt jag tror mina ögon, jag räknar igen-830 kronor.
Inte en enda människa visste om mina tankar, mina böner mitt samtal med Gud, och här 830 kronor.
TACK FADER, TACK FADER, DU ÄR SÅ STOR, DU ÄR SÅ GOD, DET FINNS INTE ORD FÖR MIN TACKSAMHET.
TACK FADER FÖR DIN OMSORG OCH FÖR DIN KÄRLEK.
TACK FADER FÖR ATT DU OMSLUTER DEJ OM OSS PÅ ALLA SIDOR.
TACK FADER FÖR ATT VI FÅR KOMMA TILL DEJ OCH VI FÅR VÅRA BÖNER HÖRTA-TACK!
Igår fredag fick jag gå till min vän och med glädje i bröstet överlämna kuvärtet till henne.
Hon blev så rörd att hon grät, föll på knä vid soffan och bara tackade och tackade Gud för allt.
GUD vet, varför hon skulle ha detta kuvärt...
O, vad jag längtar och önskar att människor ska kunna ta till sig av vad GUD egentligen ÄR och GÖR för oss.
Att vi ska våga ta till oss och börja tro och be.
Be och tala med Gud om allt som trycker ner dig, sorger, sjukdommar, ekonomin, oroligheter. Tala om dina känslor, besvikelser,agressioner,förtvivlan, oron etc. etc.
Och inte att förglömma TACKA HERREN för allt. Tacka för framgång, tacka för familjen, tacka för barnen,tacka för hälsan, tacka för arbetet, tacka för inkomsten, tacka för allt jag kan handla till mitt hem, tacka för bilen, tacka för maten,tacka för dagen att jag inte råkat illa ut, ja det finns hur mycket som helst att tacka för. :o)
Gud välsigne dej!
Kate
Kommentarer
Trackback